Usch har så ont i hjärtat för vad som just hände, det började med att jag klippte klorna på Sion ute på gräsmattan, vilket han inte tycker är det roligaste... sen satte vi oss ute på trappen och då fick jag för mig att kika in i munnen på honom och såg att det var dags att skrapa lite tandsten. han förstod direkt va de var frågan om så jag såg att han försökte smita men då sa jag åt honom att sätta sig ner och stanna. Jag började skrapa och det gick jättebra tills han började rycka bort huvudet och ta upp tassarna. blev asförbannad innombors och kände verkligen hat emot min lilla tuss som jag aldrig känt förut! (askonstigt) tog några djupa andetag och försökte svälja ilskan för att inte göra skrapningen till något sämre än vad det redan är för stackarn, så avslutade när jag fick nog och kände bara innombords att hunnjäveln kunde gå o lägga sig någonstans! då går lillstackarn med svansen hängandes och öronen bakåt mot staketet.... (han får alltid vara ute lös på gården för han har aldrig stuckit och håller sig alltid intill mig) men då går han bortåt, utåt, vänder sig om som "förlåt, ...hejdå" och knallar vidare med huvudet neråt. då ropade jag hit honom så att han inte skulle gå ut från gården, han vände genast om och gick mot mig. då tänkte ja "bra, han kommer in på gården igen" och gick in en stund.
Efter ett tag tänkte ja efter... gud va han verkligen påväg ut? Så gick ja ut för att kolla till så att han låg på gräsmattan som jag trodde. men såg inte till honom någonstans! fick lite lätt panik när jag tänkte på att han kanske gått ut på vägen så jag sprang ut bakom gården och där såg jag honom, min älskade lilla vän helt ensam mitt ute på vägen!! (gamla E4 an) där folk kör som dårar! Hjärtat slog i hundra och jag började springa mot honom, kom på att det inte var en sån bra id'e ifall att han skulle få för sig att jag kanske jagade honom så jag ropade att han skulle komma men han bara stod där... Då hörde jag en bil på långt avstånd så jag sprang fram och bar upp honom och gick med honom och en liten tår i ögat. han kände väl att jag var så himla arg på honom så att han ville försvinna från mig... känner mig som världens dåligaste matte, men efter att ha kramat om honom och gett honom rökt skinka så verkar det vara lugnt mellan oss nu. och jag ska aldrig mer känna sån ilska till min lilla hund! ♥


kom o tänka på hundens budord:

Jag lever i ungefär 15 år.

Varje gång du lämnar mig, betyder sorg för mig.

Ge mig tid att förstå vad du begär av mig. Gör mig lycklig, du er hela mitt liv.

Var inte arg på mig länge åt gången och lås inte in mig som straff.

Du har ditt arbete, dina vänner, dina nöjen. Jag har bara dig.

Tala med mig fastän jag inte förstår orden; jag blir glad bara över att höra din röst.

Kom ihåg att jag aldrig kan glömma hur du är mot mig.

Innan du slår mig, kom ihåg att mina tänder kan krossa din hand,
men jag använder inte min styrka mot dig.

När du blir irriterad på mig för att du har mycket att göra,
så tänk på att jag kanske är sjuk, har ont i magen, är trött eller deppig.

Ta hand om mig när jag blir gammal; kom ihåg, du blir ocså gammal.

Var hos mig när jag har det svårt, allt blir lättare bara jag har dig.

Jag älskar dig.

Din hund.